En grinig gubbes grubblerier

Det sägs att om man inte röstar rött när man är ung, har man inget hjärta. Och röstar man inte blått när man blir äldre har man ingen hjärna. Förnuft och känsla. I det Sverige jag vill bo i skall båda få styra. De röda får sätta kursen och de blå får ta oss så nära land man kan komma.

Men det Sverige jag bor i sätter de röda kursen och de blå har ingen motor. Sverige driver håglöst mot stupet.

När jag var liten var jag alltid tvungen att välja. Godis eller en legobil. Bio eller en större legobil. En serietidning eller Kamratposten. Nej, i det senare fallet fick jag inte välja själv. Mamma gjorde det valet åt mig. Och så är det i politiken också, man måste göra val. Grupp ställs mot grupp varje dag faktiskt. Arbetslösa mot de med ett arbete. Sjuka mot friska och så vidare. För alla som äger en plånbok är det självklart att pengarna inte räcker till allt.

Men så tänker jag på hur jag var som förälder, behövde mina barn välja? Kanske, men även om vi inte var rika var det dyrare saker de inte alltid fick, som ny dator varje år. Är det därför vi har en generation som står i kommunfullmäktige och skanderar "Allt åt alla", samtidigt som de idiotförklarar sig själva?

Jag tror att vi alla har vänner på Facebook som någon gång beklagat sig över att de inte har råd med vad det nu kan vara. Men vad de egentligen beklagar sig över är att de tvingas välja. Månaden därpå skryter man gärna över ett lyxinköp när lönekontot åter är påfyllt.

Måste vi välja då? Nej, det går att fortsätta blunda för verkligheten. Problemet är att då väljer någon annan åt oss. I Sverige innebär det att Jimmie Åkesson blir statsminister. Och om Lövfen inte klarar av det, är det någon som vill tänka tanken fullt ut att SD bildar regering?

It's been said that if you don't vote left when you're young, you have no heart. And if you don't vote right when you're older you have no brain. Sense and sensibility. In the Sweden where I wanna live both of them will steer. Let the red set the course and the blue take us as close to shore as possible.

But the Sweden where I live, the red has set a course and the blue lacks a motor. Sweden is drifting closer to the cliff.

When I was young life was full of choices. Candy och a Lego car. The movies or a bigger Lego car. A comic book or Kamratposten (educational kids magazine). Well, in the latter case I didn't do that choice, my mother did. Just like in politics, choices are made all the time. Group against group. The working against the jobless. The healthy against the sick. Everybody who has a wallet knows that you can't buy everything.

Then I think about what kind of parent I was, did my kids have to choose? Maybe, but if they did it seems it was the more expensive things, like new computers every year. Is that the reason we have generation screaming "Everything to everybody", while declaring themselves to be less than reliable.

I think we all have friends on Facebook who at some time have complained about their lack of funds when they want something. What they're really complaining about though is that they have to choose. The next month with new money in the bank they are bragging about their new luxury purchase.

Do we have to choose? No, it's possible to keep on with our eyes closed. The problem is if we don't choose someone else will make that choice for us. In Sweden that means that the extreme right will run our country. And if the current government can't let a day go by without making fools of themselves. Just imagine SD running this country. Where would they find qualified people for all positions?