100 Höjdare - Julio Iglesias - The 24 Greatest Songs, 1978

Svensk statstv på 70-talet gör ett reportage om Julio Iglesias, och hur vinklas det? En man som säljer miljontals skivor framförallt i den latina delen av världen och som (om jag minns rätt) inte gjort några engelska skivor när det här sändes. Jo, naturligtvis hur kvinnor luras att köpa dessa skivor som saknar allt värde! Julio stod inte högt i kurs på proggens högborg SVT under 70-talet.

Vi hade några plattor hemma när jag var liten, kanske inköpta på nån semester. Jag skaffade den här dubbelcdn för att flesta av mina favoriter fanns på den, men Julio är faktiskt en artist man kan ladda allt man har i mp3 spelaren med och bara trycka på shuffle. Sen har man sköna semesterlåtar hela charterveckan.

Julio sjunger med inlevelse och man tror att han menar det han sjunger, jag begriper inte ett ord mer än amor och mujer, men det behövs inte, det kan till och med vara en fördel.

Mina favoritlåtar är El Amor, Manuela och Jurame, bl a.

Julio Iglesias - The 24 Greatest Songs på Spotify

A1		Querieme Mucho	4:07
A2		Queiro	2:48
A3		Cuidado Amor	3:58
A4		Abrazame	3:29
A5		Me Olvide De Vivir	4:51
A6		Por Un Poco De Tu Amor	2:59
B1		A Veces Tu, A Veces Yo	2:54
B2		Por El Amor De Una Mujer	3:47
B3		El Amor	2:49
B4		Sono Io	4:19
B5		Un Canto A Galicia	4:10
B6		A Flor De Piel	3:40
C1		Soy Un Truhan, Soy Un Señor	3:04
C2		Candilejas	4:10
C3		Cu-Cu-Rru-Cu-Cu Paloma	3:28
C4		Quiereme	2:48
C5		Alma Llanera	2:39
C6		Preguntale	4:55
D1		Manuela	3:21
D2		Pobre Diablo	2:55
D3		Jurame	4:05
D4		Un Dia Tu Un Dia Yo	3:04
D5		Caminito	3:30
D6		33 Años	3:46

Fler höjdare

Amanda Fondell på Liseberg

Artonåriga Amanda Fonndell har redan hunnit vinna Idol, sjunga Allsång på Skansen och tävla i Melodifestivalen. Snart är det dags för den första "riktiga" plattan och med några låtar från den kom hon till Taubescenen på Liseberg.

Det som imponerar mig mest med alla dessa Idolartister är hur bra dom är på scen, de ber inte om ursäkt utan tycker det är så kul att uppträda. Amanda tar detta till en ny nivå; hon är så avslappnad på scen att det känns som man är hemma i hennes vardargsrum och hälsar på. På ett bra sätt.

Det är en kort konsert, bara 40 minuter och bandet piskar snabbt upp tempot i gamla Motownhitten Please Mr Postman och en ösig verion av Blurs Song 2. Amanda far runt som ett penntroll på scenen och ser ut att trivas. En skön kväll i solen allt som allt.

Emilia Amper på Liseberg

Jag får erkänna att den enda kontakt jag haft med nyckelharpa innan är att jag en gång hittade Åsa Jinders plånbok och fick lämna tillbaks den till henne. Men skall man börja någonstans, kan man väl lika gärna börja med någon som är världsmästare. Och det är Emilia Amper.

Första intrycket är nog att det gnisslar en del, men Emila och hennes band är väldigt entusiastiska och hon berättar hur låtarna kommit till och ta mig tusan, efter ett tag sitter man där och vickar med foten i takt. De lever sig in i tonerna och ser lyckliga ut när musiken plötsligt blir yster. Om nyckelharpa är din kopp te, kan du lyssna på den kritikerrosade plattan här.

Med sig på scenen har hon Sandra Marteleur och Bridget Marsden på stråkar, Anders Löfberg på cello och Niklas Bertilsson på slagverk.

Solnedgång vid Operan

Filmtipset - Warm Bodies

Sällan har man väl sett en film som har kultstämpel skriven över sig så som denna. Jag vet inte hur den går på bio, men jag gissar att den kommer att ha ett långt liv efter detta.

Filmen handlar om R, som är en zombie. Hans liv går mest ut på att släntra omkring på en flygplats, byta några enstaviga fraser med sin kompis M och äta människor förstås. De få som finns kvar då.

Tills en dag då han äter upp Julies pojkväns hjärna och får känslor för henne. Det här är alltså inte din vanliga zombiesplatterrulle och glädjande nog nöjde man sig inte med den här pitchen utan klurade ut ett smart manus också.

Jonathan Levine som har regisserat har också bl a The Wackness på sitt CV, som jag gillade ännu mer än denna, All the boys love Mandy Lane, som var mer snygg än bra och uppmärksammade 50/50.

Även om jag "bara" satte 7/10 på Warm Bodies rekommenderar jag den eh... varmt. Kan tänka mig att det är en film man vill se igen framöver och som kanske blir bättre och bättre.

Familjekväll i Flunsan

Till mesta delen var det strålande sol i Flunsåsparken, men visst hittade några droppar regn dit också.

Publiken bjöds på allsång med pigga Jane Johnzon och lite nostalgi med Papa 'O där Stefan Ericsson från The Spotnicks spelar bas, men det blev bara en gitarrduell igår.

Stefans dotter Tezza sjöng country, bäst var Randy Travis I Told You So och egna svensktoppshiten I Wanna Go, som hon vann tävlingen Svensktoppen nästa med.

Till sist då nyblivne pensionären Janne Önnerud. Namnet är bekant för mig mest för att jag bläddrade förbi skivorna när jag började rota i backarna på varuhusen som tioåring i mitten på sjuttiotalet. Men Janne var med i The Hounds som bl a hade hiten I'll Take You Where The Musics Playing som jag klippte en video till för drygt ett år sen. Sen blev det dansband för Janne som för de flesta andra 60-tals band och det är inte min grej. Mellansnacken är roligare än musiken, förutom två låtar som jag inte hört sen jag var grabb; Kärlekens Hus från 1969 som är riktigt skön och Tommy om snubben som börjar röka braj och dör av en överdos i samma vers. Så trodde man att det gick till på sjuttiotalet. Den låter lite som Billy av Gyllene Tider, undrar vem som snodde av vem.

Flunsan har ett bra program i år också ända in i september, åk dit!